Tänkte dela med mig om ett minne som jag kom på precis. Det handlar om den tiden jag låg på sjukhus precis efter jag fick diabetes. Under den veckan som jag låg inne fanns det inte mycket man kunde göra. Det som jag gjorde mest var att gå från avdelningen ner till pressbyrån och köpa tidningar. Detta gjorde jag många gånger under den veckan. För att komma till min poäng lite snabbare.. En kväll var jag så uttråkad, man blir ju lätt det efter massor av timmar då man räknat hur många bussar det går förbi Östra Sjukhuset varje timma. Kanske därför jag har en skada, när jag kan alla bussar i huvudet. Anyway efter att jag hade köpt min tidning bestämde jag mig för att ta korridoren som går under marken tillbaka. Det var väldigt obehagligt att gå där vid den tiden som jag gick. Det var inga människor där och lamporna började succsesivt släckas. När jag äntligen kom fram till dörren som gick upp till hissarna och upp till avdelningen berättade jag vilken väg jag hade gått. Fattade ganska snabbt när jag såg blicken jag fick att det inte var en bra väg att gå på kvällen och om jag hade gått tio minuter senare hade jag blivit instängd i underjorden xD.

Det var självlåsning på alla dörrar vid något speciellt klockslag som jag nästan lyckades tajma. Det var ett minne som jag delade med mig idag. Kanske inte särskilt intressant men jag tänkte bara tjöta på idag så dagen tar slut oftare.

Tänkte dela med mig om ett minne som jag kom på precis.

-

Det handlar om den tiden jag låg på sjukhus precis efter jag fick diabetes. Under den veckan som jag låg inne fanns det inte mycket man kunde göra. Det som jag gjorde mest var att gå från avdelningen ner till pressbyrån och köpa tidningar. Detta gjorde jag många gånger under den veckan. För att komma till min poäng lite snabbare.. En kväll var jag så uttråkad, man blir ju lätt det efter massor av timmar då man räknat hur många bussar det går förbi Östra Sjukhuset varje timma. Kanske därför jag har en skada, när jag kan alla bussar i huvudet. Anyway efter att jag hade köpt min tidning bestämde jag mig för att ta korridoren som går under marken tillbaka.

-

Det var väldigt obehagligt att gå där vid den tiden som jag gick. Det var inga människor där och lamporna började succsesivt släckas. När jag äntligen kom fram till dörren som gick upp till hissarna och upp till avdelningen berättade jag vilken väg jag hade gått. Fattade ganska snabbt när jag såg blicken jag fick att det inte var en bra väg att gå på kvällen och om jag hade gått tio minuter senare hade jag blivit instängd i underjorden xD.

-

Det var självlåsning på alla dörrar vid något speciellt klockslag som jag nästan lyckades tajma. Det var ett minne som jag delade med mig idag. Kanske inte särskilt intressant men jag tänkte bara tjöta på idag så dagen tar slut oftare.